Mitt i ögat

där är det stilla

där finns det förädiska lugnet

inte innan stormen utan mitt i

vinden viner

regnet piskar

men här är det lungt

för mitt i kan man inte känna allt

Men snart blir det mörkt

alla sover

utom jag

då känns det

ja, då känns allt

allt man inte längre orkar hålla borta

murarna faller

och allt man undrar är

varför somnade jag inte förut

_______________________________________________________________

  Bland det jobbigaste som finns är när man tycker synd om sig själv, inte helt utan anledning men ganska omotiverat i alla fall, och någon man söker empati hos frågar varför man inte bara gör något åt saken.

  ÅH VAD JOBBIGT DET ÄR!! För personen har ju rätt (i alla fall oftast i mitt fall). Om jag till exempel hatar min cykel för att den är så dum, då får jag väl spara ihop till en ny och kan ja inte tänka mig att offra andra saker för det, så kan den ju inte vara så dum. Eller hur?

  Den sortens logik driver mig till vansinne, för då är ju allt upp till mig själv. Vill jag inte göra något åt saken så kan det inte betyda så mycket och då får jag vara nöjd i alla fall. Förstår ni vad jag menar?  

  Aja nu fick jag det ur systemet, ska följa älsklings råd och ta ledigt från plugget ikväll och se en film istället.

by the way, ingen som har en 120 säng som dem vill bli av med? Jag är villig att betala =P

sitter och väntar på att åka och titta på en säng. Hatar att vänta, det e ju så låååångtråkigt.  Borde plugga, men har städat och börjat packa i stället   

Nu längtar jag efter vår och sommar!

Äntligen! en film vars namn passar bättre på svenska! Jag menar visst, direkt översättningen av "wonderland" blir ju underland, landet där under sker. Men i den svenska versionen så är det också landet under oss, och visst är det det! Lite lycka i filmvärlden.

här är lite under som jag önskar mig....

• jag önskar att sängen för 900kr ska finnas kvar i morgon trots att det var en spekulant på den idag
• att när jag vaknar i morgon ska jag magiskt ha gått ner ca 10kg ...okej 5kg...man ska inte bli girig
• att choklad blir den nya broccolin
• att ensamheten ska bli mindre ensam för alla ensamma
• och framför allt; lite lycka och medgång för familjen där hemma som har genomlevt alla dentes helveten

Hade en underbar kväll med tjejerna ikväll och väldigt kul att se en film i 3D. Tänker faktiskt fråga mina syskon om dem vill komma upp och se draktränaren i 3D. (Måste be om ursäkt till tjejerna dock, lovar att från och med nu sluta tjata om den filmen!)

Upptäckte när jag kom hem till min glädje att jag fått vykort från Thailand, som skickades i julas men iaf. Blev väldigt glad =D

natti natti på er

"nu ska ditt huvud av!"

Översvämmning i källaren hemma på ön ännu en gång och här har snön åter gjort intåg. Man kan ju bli depp för mindre.

Var dessutom på Ikea idag och försökte hitta säng...det var inte upplyftande.

Som tur är har jag ägnat kvällen åt att chatta med englands-äventyraren och hon är inte lite duktig på att muntra upp. Nu blir det att sova innan jag ramlar ihop på tangetbordet.

in this funny littel world

ps. har äntligen köpt big love! längtar tills den kommer!!! ds.

...

Igår lämnade min morfar jordelivet.

Det sista han sa till min mormor var "Ne, inte ska du vara rädd". Han försökte säga något mer, men då mormor inte kunde höra vad det var så log han i stället. Nästa andetag kom helt enkelt aldrig.

Jag var inte där. Jag har inte åkt hem. Om det var rätt eller fel beslut vet jag inte.

När jag var hemma hälsade jag på morfar. Han låg i sjukhussängen och lyssnade på när vi pratade. Det är så jag vill minnas honom nu. Levande.

När jag sa till min lillebror att jag tror att morfar sitter i himlen och matar Reine (hans älsklingshund) med leverpastejmackor, sittande på ett moln dinglandes med benen och pekande på oss "Ser du Reine, det kommer gå bra för dem", så skrattade han åt mig och sa att jag var barnslig. Men han frågade också om man har leverpastej bland molnen.  

Jag älskade min morfar och jag vet att han älskade oss och var otroligt stolta över oss alla. Jag tror inte att han har lämnat oss helt eller att han någonsin gör det. 

Tillbaka i Uppsala efter en härlig strapats.

Hemma blev det att mysa och umgås med familj och vänner. Hann också hälsa på morfar som äntligen kommit hem från sjukan.

Redan har paniken och ångesten huggit tag i mig dock. Hur sjutton ska jag hinna plugga allt jag missat? Egentligen är det inte det som oroar mig mest. Egentligen är det alla mail som jag missat att läsa i mitt i alla semesteryra! Speciellt ett som handlar om en viss sommarkurs som jag vill gå men som kan visa sig omöjlig för mig att genomföra i år.

Lite får jag skylla mig själv för denna ångest, jag menar det hjälper ju inte direkt att lyssna på "depp-listan" på spotify! Aja, nya tag i morgon! Det känns alltid bättre efter en natts sömn.

Puss på er alla! Ni ska veta att jag saknar er, både hemme hemma och uppsala hemma, ALLIHOPA!

(Men för att muntra upp alla så kommer här lite semesterbilder)        

 Jag är FORTFARANDE hel, även om det ömmar lite här och var. Jag är lite stolt då jag har lyckats att både åka blåa backar och åtmistone en röd och några "halvröda", jag tar mig i alla fall ner!

 Pappa gjorde ett underbart sista åk måste jag säga, det gick bra ända tills dess att han skulle stanna. Detta gjorde han elegant genom att åka över kanten och ner till sopkonteinerna, han fastade så att säga med skidorna på ena sidan kanten och kroppen påväg över. Som tur var det bara en liten liten kant och han gjorde sig inte illa, men OJ så kul det var!  

Imorgon bär det av hem till Öland där det blir melodifestival och mys. Nu ska jag prata med älskling i telefon.

Full Pull i Pisten!