Du kommer antagligen inte läsa detta och även om du gör det så kommer du inte förstå att det handlar om dig och om du mot all förmodan förstår att det handlar om dig så skulle du antagligen aldrig säga det till mig, för det är sådana vi är du och jag. Vi är bästa vänner, eller du är min bästa vän, om jag är din har jag ingen aning om, vi pratar liksom inte om sådant.

Okej så här är det; jag saknade dig ikväll.

Så länge vi har varit vänner nu och trots det så försöker vi att inte lägga oss i varandras liv för mycket, det kan ju bli så knasigt då. Dessutom ger det oss på något sätt rätt att vara riktigt ärliga mot varandra, om man inte håller med eller inte tål kritiken så kan man ju alltid tänka "äsch vad vet du egentligen om mitt liv". Jag säger inte att vår ärlighet alltid har varit positiv, du har flera gånger fått sänka blicken då din ärlighet träffat en av mina ömma tår och jag är vet att jag stampat rätt hårt på dina tår mer än en gång. Men flera gånger har jag också fått bekräftelse genom din ärlighet, fått dela den stolthet vi båda känner över våra bedrifter. 

Jag skulle kunna säga en hel del andra fina saker om dig och ge närmare förklaringar till varför jag saknade just dig ikväll trots att kvällen på det stora hela var en helt underbar och lyckad utekväll, men vi pratar ju inte om sådant och jag vill inte genera dig. Istället gör vi som vi brukar, nästa gång vi ses kommer någon av oss ge den andra den där blicken  som frågar "är allt okej?" och den andras blick svara "jadå allt är bra" och båda två kommer veta om det är sant.

Så tills dess så räcker det med att säga: Jag saknar dig och jag hoppas vår vänskap aldrig tar slut.  

Insåg att jag missat ett helt år här på bloggen så tänkte att jag skulle sammanfatta lite med en bildkavalkad!