Sista tenta för terminen stundar.

Efter allt plugg och dissekerande så tyckte vi suparhjältar oss vara förtjänta av en myskväll. Därför har tre underbara vänner precis vart här, druckigt glögg och julmust, ätit peppakakor med ädelost och saffranssnäckor. HELT UNDERBART!

Efter den muntliga tentan bär det av hem där den sista helg som tonåring ska ta varas på! Det blir fest på KM och mys hemma :D Längtar! Men nu blir det dusch och sedan sömn :P

natti natti

Det är sant, det finns ingen annan för mig. Lite cheese jag vet,vi är ju egentligen inte den romantiska typen. Men du gör mig lycklig. Vill bara att du ska veta det...

__________________________________________________

I could feel it from the start
Couldn't stand to be apart
Something 'bout ya caught my eye
Something moved me deep inside, now
I don't know what ya did boy, but you had it
And I've been hooked ever since
Told my mother, my brother, my sister, and my friends
Told the others, my lovers, both past and present tense
That every time I see you everything starts making sense

Ain't no other man can stand up next to you
Ain't no other man on the planet does what you do
You're the kinda guy a girl finds in a blue moon
You got soul, you got class, you got style, you're bad ass
Ain't no other man, it's true
Ain't no other man but you

Never thought I'd be alright
'Till you came and changed my life
What was cloudy now is clear, yeah yeah
You're the light that I needed
You got what I want boy, and I want it
So keep on giving it up
So tell your mother, your brother, your sister, and your friends
Tell the others, your lovers, better not be present tense (mhm)
'Cause I want everyone to know that you are mine and no one else's
Whoa, oh, oh

Ain't no other man can stand up next to you
Ain't no other man on the planet does what you do
You're the kinda guy a girl finds in a blue moon
You got soul, you got class, you got style, you're bad ass
Ain't no other man, it's true
Ain't no other man but you

You are there when I'm a mess, and
Talk me down from every ledge, and
Give me strength,
Boy, you're the best, and
You're the only one who's ever
Passed every test!

Bloggen i all ära, men ibland är det en hederlig dagbok som behövs.

Jag har skrivit dagbok i många år men ibland går det månader mellan gångerna, dels för att mitt liv rullar på så fort ibland och dels för att jag kan blogga om jag vill.

Men det finns saker som ska stanna i en dagbok. Vem man tcykte var snyggast i klassen i fyran, det där man lovade att aldrig berätta men bara måste få ur sig, all bitterhet och ilska som man inte har någon egentlig rätt till eller allt det där man inte vet hur man ska säga på något vettigt sätt.. ja ni vet själva.

I mångt och mycket kan en dagbok bli ens bästa vän, men tro ej att den är till för efterlevande, eller att den skonas från tidens tand! Å nej, när jag blir gamal och skrupplig, när jag har läst igenom alla mina gamla hyss en sista gång. Då ska dem brännas.

För om sanningen (som alla redan vet) ska fram så är ju det som står i dagböcker mest sånt man egentligen inte står för, saker man egentligen inte menar eller kanske framförallt saker du förstår alldeles utmärkt men som andra bara kommer se om konstigheter. Detta beror ju egentligen på att man (som min gamla psykologilärare sa) bara skriver i dagböcker när man är riktigt arg, ledsen eller glad. Alltså nästan aldrig när man bara har haft en helt vanlig vardag.

Så om mina barnbarn skulle få tillgång till dessa böcker så kankse dem inte skulle se en glad tonåring som är ganska nöjd med sitt liv och som tror att allt är möjligt, utan en melankonisk dåre som skulle kunna kallas bitterfitta.

Om denna bild är rättvis eller inte, det spelar ingen roll för mina dagböckers överlevnad. Det är helt enkelt inte en bild jag tänker riskerar att mina barnbarn (eller någon annan) får.

Slutsatsen av detta är väl kansk;

LÅT BLI FOLKS DAGBÖCKER, du får ändå inte veta något du egentligen vill veta.

så, nu ska jag ta ett snack med min kära följeslagare.

godnatt

livet rusar på av någon konstig anledning, trots att ditt har tagit slut...

Helgen har varit en helg fylld av avsked. Ett avsked till min farmor, men också till min morfar.
Så mycket sorg har drabbat min familj i år. Att det kankse är förstårligt att det ibland blir svårt att mäkta med. Men trots allt går livet vidare, varken man vill eller inte, så ibland är det lika bra att lyfta upp sig själv från backen och försöka hitta ett sätt att gå vidare.
I min familj säger vi alltid att man får falla hur långt man vill, man får gråta tills det inte går med, men man får också vara tyst, tillåta sig själv att känna tomheten...allt detta är okej, bara man lovar att till slut gå vidare. Inte att glömma eller förneka sorgen, bara att lära sig att leva med saknaden och fortsätta att kunna njuta av livets guldkanter.

I fredags begravdes min farmor. Det var en jättevacker begravning. Blommorna var så vackra, låtarna var precis rätt. När Tommy,vår kantor spelade samma melodi som finns i mitt gamla smyckesskrin, då grät jag. När "over the rainbow" ljöd i kyrkan, då grät jag.
Jag grät och jag mindes. Jag mindes lägenheten i kalmar där vi bakade winerbröd och jag och syster fick göra glasyren. Där vi lekte med dem där underbara pingpongbollarna. Där farmor försökte lära oss både att sticka och att virka. Jag mindes huset på landet där vi försökte lära oss att baka delikatesskroppkakor. Jag mindes hur farmor brukade ta med oss till stranden, ett sånt äventyr!

När sedan stunden kom för att bära ut kistan. Då brast det. Min farmor har verkligen lämnat oss. Det är väl först nu som jag inser att trots att jag visste det jag visste så trodde jag nog ändå att det fanns mera tid. Så mycket mera tid.

Min farmor var ingen cancerpatient, hon var en husmor.

På söndagen var det alla helgona och vi gick i kyrkan för att tända ett ljus för morfar och ett för farmor. Det vara jättefint och jag vet i mitt hjärta att ni har det bra nu och att ni vet hur mycket vi saknar er.

tills vi möts igen

låt gud hålla

hålla dig, i sin hand.

vet inte om det har gått så bra med pluggandet idag. Jag har visserligen gjort en hel del instuderingsfrågor, men alla verkar likadana vilket kan betyda en av två saker; 1) att dessa saker kommer att komma på tentan då de e så viktiga att kunna eller 2) dessa saker kommer inte komma på tentan då dem vet att vi kan det nu.

Rent allmänt kan man väl säga att jag är trött på det här nu. Älskling hade rätt (inte för att jag tänker erkänna det för honom), man börjar längta efter tentan så att man bara blir klar med skiten.

Just nu lagar jag mat. Får se om det blir bra, tog det jag hade hemma. Står i ugnen just nu.

Kyckling med tomat, vitlök och pesto

1 kycklingfilé

1 tomat

fetaost

1 dl cremé fraiche

basilikapesto

1 vitlöksklyfta

1 torkad tomat

täck kycklingfilén med tomatskivor och fetaost. blanda det resterande efter smak och tycke och ha sedan detta över kycklingen. In i ugnen i ca 200 grader. Servera med ris.

Smaklig måltid!

That I'm learning to breathe
I'm learning to crawl
I'm finding that You and You alone can break my fall
I'm living again, awake and alive
I'm dying to breathe in these abundant skies
// switchfoot