Är åter i Uppsala för att påbörja en ny termin av plugg, erfarenheter, minnen, längtan och framtidsvisioner.

Än så länge är allt toppen. Älskar mitt rum, mina vänner (nya som gamla) och hela grejjen runt småttingveckorna. Trots det så måste jag i ärlighetens namn säga att allt hade varit ännu bättre om det inte varit så att jag saknar älsklingen där hemma på ön.

Jag har ÄNTLIGEN fyllt mitt kylskåp och mitt skafferi så att jag inte behöver leva på smulor :P I morgon blir det biologisk statistik från klockan 10.00 så nu behöver jag nog sussa...

natti natti

-----------------------------

ett vackert löv på hösten

kommer ändå falla och följa med vinden

det lämnar trädet för all framtid

det vittrar och försvinner

oundvikligen, oåterkalleligt 

hur vackert det än är

Våra hundar Yade och Blossom (två flattar) har fått mig att, något okristligt, tro på någon slags själavadring . Plötsligt tror jag på det där som mammas kompis sa till mig, helt enkelt för att det inte går att förneka när man träffat Yade.

Yade är nämligen, utan tvekan en helt alldeles nyfödd själ, en själ som aldrig någonsin tidigare varit i en kropp, på vår jord. Detta märks genom att Yade inte vet några begränsingar, han har aldrig upplevt något som inte går. Är man glad så är man SUPERGLAD  och har man spring i benen så SPRINGER man. Ledsen ska man aldrig vara särskilt länge för det är bättre att sprida glädje än förbittring. Vill mamma att man ska hämta en dummies då HÄMTAR man den, spela roll om man måste springa genom snår, hoppa över murar eller simma över en ocean!

Temat är; Sprid glädje, verken dem vill ha den eller ej!!

Blossom å andra sidan har varit på jorden ett par gånger redan. Hon vet att man kan ta det lungt ibland, njuta av att bara ligga på golvet i tv-rummet, tugga på ett ben medans familjen ser på tv. Att man inte behöver offra liv och lem, att allt inte är dödligt allvar och att det finns stillsamma sätt att uttrycka sin kärlek på som inte slutar i ömma, men ack så kärleksfulla blåmärken. Hon ser inte sig själv som hund, hon hart vart här så många gånger att det är svårt att hålla reda på från gång till gång vad hon nu var för något, så hon ser sig helt enkelt som likställd, jämställd, detsamma som vad vi nu månne vara. Hon tjänar ingen, hon är en familjemedlem, med samma rätt som oss andra att uttrycka sin åsikt. Och om vi nu bara kunde göra oss av med hundarna skulle allt vara toppen.

Temat är; Njut av livet, ta inte ut dig i förskott.

Jag kan inte säga att det är bättre med verken det ena eller det andra. Jag kan inte säga att jag älskar den ena mindre eller mer. Men jag kan säga att en ung själ behöver en lärare som är redo att lägga hela sin vakna tid till att lära honom om jordens begränsingar och glädjen i det lilla. Inte för att han kommer att förstå, men nästa tur till jorden kanske blir lite lugnare då.

Ångesten kommer

Det gör den ju varje gång sommaren närmar sig sitt slut

jag vet ju det

"Jag har inte hunnit"

"jag har jobbat för mycket"

"jag har tagit tillräckligt med tid åt mina vänner"

Jag ville verkligen träffa er,

allihopa

Men jag var inte bjuden,

jag har nog gjort något fel

Har för många kvar,

kvar att träffa

innan sommar blir höst

Övergiven av dem jag hade kvar i slutet av min sommar och nu vill jag bara tebax

Här på ön händer så mycket att jag aldrig är inne på nätet som ni kanske ha märkt. Familjen ska flytta. I för sig byter vi bara till grannhuset men detta skapar ändå lite kaos här hem omkring. Många flyttlådor och minimalt med möbler plus att det gjuts nytt golv i källaren leder till att vi alla trängs på en alldeles för liten yta.

Allt detta för också med sig bygget av en friggebod som ska bli min "sommarstuga" eller stugan jag bor i när jag är hemma på ön. I helgen gjorde vi grunden och idag har vi målat en hel del brädor. Tyvärr kan vi inte börja bygga förän vädert bättrar sig.

På dagarna blir det jobb på kyogårdarna här omkring och på kvällarna blir det antingen jobb med stugan eller mys med vänner eller pojkvänn. tyvärr är sömnbristen snart ett fakum och jag håller på att somna redan nu vid halv nio!  Tänker nog gå å lägga mig i sängen och se på några avsnitt av desperate housewives som är min nya olat xD Fick låna säsong 4 av kalmarvännen efter att vart där med nässjötjejen och njutigt av sällskapet genom att se den underbara filmen "dear john" SE DEN! :O

"hörde ni den röda helikoptern?!"

P.s vill hälsa mitt nya kusinbarn, Arvid  till världen och hoppas att han älskar den lika mycket som han blir älskad :D D.S

---------------------------------------------------

Vad gör man när det finns ett hål?

Man lagar det

Men om det inte finns någon plåster?

Man gör allt man bara kan