Grattis till världens underbaraste lillebror som fyller 11år och är så mycket större än vad storasyster vill tro!

Är jätteledsen för att jag inte kunde vara hemma idag och äta tårta med er, men det kanske mer är min förlust.

Idag känns det lite bättre, om jag får ha anteckningarna med mig på provet så skulle jag nog klara det =P

Fick förresten låna en stavmixer av jättesnäll visa, så denna veckan ska det allt bli soppor! Nu ska jag försöka få i mig lite mat.

"wrong basement"

Vad gör man när man inte vet om man vill bromsa eller gasa?

När man inte vet om man bara vill ha det gjort eller om man vill ha mer tid. Ursäkta, kan vi flytta deadlinen innan jag indeed is dead?

Livet går i ett, vet knappt vad en dag slutar och en annan dag börjar. Känns mer som stora pluggarperioder som bara avbryts av mat och sömn. Känner mig stressad och knasig. Det e tur att jag har mina nära och kära som låter mig lätta på trycket ibland.

Ikväll var det melodifestival med snacks och vin med vänner som blev belöningen efter allt plugg, eller så mycket plugg som det nu blev  

Nu är jag trött och ska sooova... nya tag imorgon och då fyller bror år.

Its hard to say that I'd rather stay awake when I'm asleep
'Cause everything is never as it seems
fireflies- owl city

Du saknas oss...

Låt gråten och klagan få stillna,

och sörj ej som om hopp inte funnes.

De älskade, de som oss lämnat, bereds genom döden för livet.

Vad säger Guds ord

som är ristat med stenskrift i gravarnas vårdar?

De döda som vilar därunder,

de är inte döda. De sover.

Det livlösa stoftet är tecknet

att människan vilar från livet.

Det kommer en dag när hon vaknar

av härlighet krönt, och av ande.

Psalm 623 

kung bore håller taget om min värld

men jag kämpar med cykel i uppförsbacke

däcket halkar i snön

spåren hem försvinner

ingenting blir som det ska

och det skyller jag kung bore för

jag minns när jag bad om hans kalla närvaro

när inget kändes mer angenämt

den tiden är nu förbi

och det skyller jag kung bore för

kung bore fäller sina vita tårar

tårar som blir till rännilar på köksgolvet

mina kläder gråter

det skyller jag kung bore för

men i allt elände som kung bore ställer till

så kan man, om man stannar till

höra barnen som skrattar  
se tusen små stjärnor som faller

se tusen små stjärnor som gnistrar

det är så ofartbart

så stort

så vackert

....det skyller jag kung bore för

Åreveckans andra dag

 (och nej jag är inte en av de lyckliga i backen utan en av de tröstlösa pluggarna som inte kunnat slita sig från böckerna)

Trots manfallet i klassen så har vi det trevligt, saknaden efter de frånvarande är i och för sig stor, men inte oövervinnerlig (jo det är den!!KOM HEM NU!)

Längtar till på fredag, då ska taihlandbilder innehållande småfull, brunbränd, underbar kompis, kommenteras över en kopp te eller möjligtvis varm choklad (har en känsla av att det dock antagligen blir flera koppar  

Systeryster har dessutom utlovat att jag ska få sova i mitt gamla rum HEEEELA helgen! Woho!

För övrigt blir det som vanligt mys med familj och pojkvän   

--------------------------------------------------------------------------------------------------Jag har en vän som vill laga världen

Hon vill lyfta hela världen i sin famn som en öm mor

Plåstra om och puss tills det onda går bort

Jag frågade om hon inte kunde bli kirurg

Titta på såret, bedöma skadan

Sy ihop de såriga, variga kanterna och jobba för att ärret ska bli så litet som möjligt

Men hon är ingen kirug

hon kan inte bry sig om bara en patient

när alla är hennes barn, någons barn

Hon är den ömma morden

Men hur kan man vara det alldels själv utan att gå sönder?

Därför ber jag henne att bli kirurg, för utan henne skulle världen vara fattigare

idag testade jag yoga... vet inte om jag fattade poängen riktigt :S Kommentarer som "Flytta naveln in mot ryggen 2 mm" eller "lyft bäckenbotten", skrämmde livet ur mig minst sagt. Vad i sjuttsingen sitter bäckenbotten och hur lyfter man den?  Aja, jag anser mig inte besegrad utan tänker minsann ta ny tag och gå på ett pass till så fort tillfälle ges!

För övrigt njöt jag av guldbagge galan (eller det lilla jag såg) med en keso, avokado och kräftstjärt- sallad. (Tack nea, helt underbart!) Nu måste jag ta en dusch, diska och göra sig lite mat. Ska föröska fixa till "hemmet" lite så att min sjuka rumskompis inte behöver ta hand om det...

kram

p.s på torsdag bär det av hem till ö:n igen!! Så om någon vill ägna sig åt sociala aktivteter så hör gärna av er!! =D D.s

Igår/inatt var det tomtesmyg på kåren. Väldigt trevligt var det och mycket dans blev det  Dansade bland annat med en godispåse, en gris och en Borat Borat under kvällens gång! Mycket unerhållande! Resulterade dock i att jag kom i säng först vi halv fyra på morgonen och började inte visa livstecken igen förän kvart över tio. Ja, ja det var värt det!

Denna veckan ´har jag lyckats att faktiskt träna två ggr   Duktiga mig   Nästa helg är planen faktiskt att åka hem, även att det innebär att jag inte kan komma hem på brors födelsedag   Men han har sagt att det är okej så jag får väl ta honom på orden. Måste plugga, kemin dödar mig!

Något annat som håller på att döda mig är hungern och oredan i mitt rum, så får väl ta tag i det!

"jag passar faktiskt i vantar"

Kom tillbaka från Ön igår. Var fruktansvärt mysigt där dock så vill tillbaka med en gång! Firade älsklings och min tvåårsdag eftersom att vi inte kan träffas då. Blev bjuden på en underbar middag på finfin resturang. Superromantiskt och helt, helt underbart...

Ännu en ny start på livet idag. Kemikursen startade och där fick vi veta att kemikursen är som en husgrund, grå, tung och tråkig. Dessutom kan man inte se vad den ska vara bra till förän månader senare då man byggt resten av huset. SO YOU BETTER DON`T LIKE IT!!

Förutom det så fick jag tummen ur rumpan och köpte mig ett gymkort. Så nu finns det inga ursäkter kvar, imorgon gäller det! Tänkte börja lungt dock med typ två pass i veckan, vill ju inte tappa suget med en gång. (men jag ska väl inte säga för mycket, i slutet av veckan kommer jag väl inte ha gått dit en ändå gång)

Idag var buskarna inte brinnande, dem var kvittrande. Jag stannade för att lyssna. Först var allt bara brunt. Men plötsligt anade jag en skugga och då kunde jag strax urskilja en hel symfoni i sina vackraste dräkter. Ett skådespel utspelade sig i busken, och tänk jag som så lättvindligt vart påväg att gå förbi. Efter ett tags iakttagande så slog det mig att vi stannar till och njuter av livets skådespel alldels för sällan bara för att det vid första anblicken inte går att uttyda så lätt som vi önskar. Kanske inte lika drastikt som en brinnande buske. Jag tror dock att mina kvittrande buskar skänkte mer glädje än en brinnande hade gjort.